Agilityfunderingar och hyllningar

Kom just hem från en trevlig promenad med djuren. Det finns ett gammal järnvägsspår här i närheten – en raksträcka på säkert 10 km. Räls och allt som har med järnvägen att göra är borta. Eftersom Tara larmar som en galning när hon är lös när träffar på en annan hund ute är det skönt att kunna se flera km i förväg om det kommer en annan hund. Pim hänger med jättebra på våra långpromenader. Det känns underbart att hans ben läkte ihop så bra. Han har blivit 100 % återställd vilket glädjer oss oerhört.

På vägen hem passade jag på att träna ett agilitypass med Kiwi; bara hon och jag. De andra lämnade jag i bilen. Planen på Gislaved-Västbo BK är superfin. Idag valde jag att enbart träna kontaktfält med Kiwi. Jag placerade dock däcket framför balansen. Mamma mia vilket roligt träningspass det blev. Kiwi var överlycklig och det är helt sjukt vad hon går igång när vi kampar. Det är skitsvårt att få henne att släppa repet som vi busar med. Kontaktfälten var jättefina som samtliga kontaktfältshinder. Vi tränade även starter och Kiwi har svårt att stanna kvar fast ska jag vara ärlig så skiter jag i det just nu. Det vi jobbar mest med är att få upp hennes glädje för agilityn och då kan jag inte vara petig och tjata på henne vid starten. Den biten får vi träna på när vår för tillfället primära mål är uppfyllt; att hon ska älska agility.

Under en tremånadersperid kommer jag enbart fokusera på kontaktfält och mycket enkla kombinationer där Kiwi kan ösa järnet. Starter skiter jag i totalt då det för tillfället förstör mer än tvärtom. Jouni Vainio (om jag inte minns fel) sa en gång till mig; man kan inte träna på för många olika saker samtidigt. Fokusera på en eller två saker och träna på detta. Jag ska lyda hans råd. Jouni är en mycket duktig agilityförare och min absoluta förebild inom agilityn. Han är inte bara en skicklig handler, han är även ett stort föredöme för sporten eftersom han alltid är glad, ger en goda råd och helt enklet sprider glädje omkring sig.

Det var snack om att vi måste bära bort alla hinder efter varje gång vi tränat, detta irriterade mig ganska mycket. Nu har det visat sig att a-hinder, gunga och balans kan stå kvar där de är placerade. Det är alltså bara hopphinder och tunnlar de vill att vi ska plocka till sidan. Inga problem, har man 500-600 meter till brukshundklubben och kan träna agility på hyffsade hinder då gör det inget att man får bära lite.

Jag och Madde har dock valt att bli medlemmar på Gnosjö BK istället för Gislaved-Västbo BK. Detta beror till stor del på att man på Gnosjö BK har en helt annan syn på agility än GVBK. Gnosjö BK tog emot oss med öppna armar och alla är supertrevliga. Madde och jag kommer även ha en fortsättningskurs på Gnosjö BK (hon är ansvarig för kursen men vi håller den tillsammans).

Lat husse med glad hund

Passade på att köra ett kort träningspass med Kiwi idag när Madde badade med Melvin och Lisa. Kylan bet i skinnet och jag hade på tok för lite kläder på mig. Efter ett tag rann dock svetten och jackan, som jag kastade på marken när vi kom, var iskall..

Eftersom detta träningspass blev spontant hade jag inte planerat de övningar vi skulle köra. Jag byggde upp en enklare kombination och avslutade med en rakbana innehållande tre hopphiner, 12-pinnars slalom med en tre-meters tunnel som avslutning. Kiwi var väldigt pigg och glad idag och ville bara köra järnet. Det revs en del hoppbommar, mycket beroende på att Kiwi ”stressar” upp sig ibland och slarvar. Speciellt hopphinder före- och efter slalom har hon en förmåga att riva. Idag fick jag lära mig en sak; jag ska inte pusha på Kiwi för mycket i slalom för då går hon ofta ur för tidigt och drar mot nästa hinder. Låter jag henne istället jobba själv i slalom och håller mig lite passiv, går hon ändå lika snabbt men mer fokuserat.

Det känns att vi har tappat en hel del i agilityn, speciellt jag. Samarbetet är inte det bästa och jag måste jobba mycket mer. Nu skickar jag Kiwi för ofta mot hinder och det funkar inte alltid så bra (vissa gånger funkar det ändå mycket bra). Jag är helt enkelt för lat och för fet, orkar helt enkelt inte jobba på det sätt jag borde. Det är hög tid för killen att banta ner sig några kilo (typ 10).

Roligt är ändå att Kiwi har väldigt kul när vi tränar. Hon har helt klart fått tillbaka suget för agility och även husse tycker att det är kul igen. Men vi har alltid gillat att träna, tävlandet har inte varit lika roligt. Vi får se hur det blir på söndag då det är tävlingar i Varberg.

Sover istället

Jag kastar in handduken och kryper till kojs istället. Det är bättre och träna när man känner sig taggad. Kiwi får inte ut något av att träna med en seg husse. Sov gott alla ni där ute.

Börjar bli sent

Jag hade tänkt träna lite kontaktfält med Kiwi ikväll men nu ser det ut att bli för sent. Visserligen finns det belysning på brukshundklubben här i Gislaved så för den delen är det lugnt. Tiden får utvisa om det blir ett pass eller inte.

Skönt agilitygäng på Gnosjö BK

Vid tiotiden samlades vi ett gäng på Gnosjö BK för att träna agility. Jag slarvade mycket i början vilket resulterade i att Kiwi tog hindren lite som hon själv ville. Madde filmade oss och efter att jag tittat på filmerna ryckte jag upp mig. Jag blir lätt bekväm och jobbar på tok för lite. Kiwi har inte sådant hindersug att jag kan skicka henne på hinder hur som helst. Istället måste jag jobba mycket mer, hinder för hinder, och verkligen se till att hon har ”sug” på aktuellt hinder innan jag lämnar henne.

Jag märker även att jag har fått svårare att hinna med mina framförbyten. Vissa gånger är det omöjligt för mig att ens kunna göra de framförbyten jag planerat. Detta beror såklart på att Kiwi ökat farten rätt rejält. Nu får jag göra detsamma, springa jävligt mycket fortare. Slalomet är mycket säkrare nu och Kiwi har inte gått ur en enda gång den senaste tiden. Kontaktfälten är även de bra fast inte helt perfekt. Vissa dagar kan jag befinna mig långt från Kiwi när hon är på ett kontaktfältshinder och ändå utför hon hindret på ett korrekt sätt. Igår hade hon dock svårt med 2×2 och ville hellre ta nästa hinder. Gör jag bara mitt jobb uppstår inga problem. Felen kommer när jag slöar till vilket är lätt när man väger nästan 100 kg.

Gnosjö BK har många duktiga agilityekipage och jag hoppas att vi snart får se de på tävlingsbanan.

Gislaved-Västbo BK kan bli Gnosjö BK

Idag ska vi vara med på ett möte med Gnosjö BK. Då Gislaved-Västbo BK ej verkar acceptera agilityn utan att vi hela tiden måste rätta oss efter alla andra, bära undan alla hinder varje gång vi tränat (vilket betyder att man i princip inte kan träna ensam då balans och a-hinder är väldigt tunga) överväger vi att istället bli medlemmar i Gnosjö BK. Där verkar i alla fall agilityn vara accepterad och även deras ordförande håller på med agility. Det skulle aldrig falla oss in att blir medlemmar i en klubb där man ser ner på agilityn.

Så länge vi bor i Gislaved kommer jag ändå träna på GVBK:s agilitybana. Så gjorde vi i Stockholm. Det är praxis att man kan träna även på brukshundklubbar även om man inte är medlem. Så länge man inte sätter det i system och tränar där hela tiden.

Mer om detta inom kort.

Agilityfilm på oss

Detta är en film på mig och Kiwi när vi tränade på Nacka BK. Det är ungefär samma fart hon har nu och samma glädje. Som ni ser är det inga problem att jag springer förbi Kiwi i slalomet, hon gör klart hindret ändå. Kanske är hon till och med lite mer galen nu. Det skadar inte då Kiwi var rätt loj under en period.

Galet glad agilityhund

Just som det började vräka ner snö och blåsten intensifierades, inledde jag och Kiwi vårt träningspass. Som tur var kom Madde med ett par vantar för annars vet jag inte om jag härdat ut, det var skitkallt. Som belöning hade jag med mig en ny repstump som Kiwi bara älskar. Hon var tokig idag och ville knappt släppa repstumpen när vi hade dragkamp.

Det blev ett mycket positivt agilitypass och Kiwi skötte sig bra. Jag körde en del framåt- och bakåtsändande. Sex hinder efter varandra; 6 meters rund tunnel, två hopphinder, slalom, däck och slutligen ett hopphinder. Jag skickade först Kiwi genom tunneln mot de andra hindren och sedan tog hon de tillbaka från andra hållet. Jag stod still hela tiden, ca tre meter bakom första hindret. Idag rev hon bara en hoppbom annars var det klockrent med bra fart och bra attityd. Slalomet såg grymt bra ut. Jag har sagt det förut men jag säger det igen; gud vilken bra agilityplan vi har nu. Belysningen är även den suverän, när det är mörkt och den är påslagen blir det nästan lika ljust som på dagen. Underbart!

Om jag nu bara kan få ner henne lite i vikt så kommer det gå ännu snabbare. Det är även hög tid att jag går ner några gram för det är lite jobbigt när man springer nu.

Bryderier kring appellplan

Idag är det äntligen uppehåll men frågan är hur länge det håller i sig. Förhoppningsvis hinner vi träna ett agilitypass innan regnet kommer. För det lär nog komma innan dagen är slut. Det känns verkligen kul att träna nu när man kan göra det på en hyffsat torr plan. Nu ska det bli kul att höra vad bruksfolket har att säga om hinderflytten. Alltid är det någon som klagar. Av en konstig anledning anser bruksfolket att de behöver hela planen för sig själv när de tränar. Annat brukar det vara vid de tillfällen en agilitykurs hålls eller om man tränar. Då kan bruksfolket stövla in på plan hur som helst utan hänsyn; den hänsyn de så stort kräver av oss agilityutövare.

Nu vet jag inte hur det förhåller sig på GVBK så jag ska inte gå händelserna i förväg. Nåväl, nog om detta. Eftersom det har regnat en hel del och mattan på kontaktfältshindren inte är de bästa, kommer jag välja att enbart träna med hopphinder idag (även däck och långhopp). Madde är också träningssugen och hon vill nog åka dit ensam med Luma som annars lätt stressar upp sig.

Filma träning & seriösare träning

Ikväll har jag suttit och funderat en hel del över min och Kiwis träning, såväl agility som vallning. Ofta tränar man själv och uppmärksammar inte de fel som förekommer i träningen. Därför har jag bestämt mig för att börja videofilma den mesta av vår träning. Filmerna tänker jag sedan lägga upp här i bloggen, Youtube och på AgilityForum med förhoppningen att folk kommenterar det de ser.

Nu när jag även fått en fast tjänst och därmed bättre ekonomi, har jag även för avsikt att gå så många kurser jag kan. Kiwi är riktigt rolig att jobba med nu då hon ger allt och då måste hon kunna kräva detsamma från mig. Jag känner att vårt genombrott kommer 2008 och 2010 kommer vi vara med och tävla om SM-medaljer. Det största mål jag har för året är att Kiwi ska bli godkänd vallhund. Hon har kapaciteten att bli det redan idag med över 80 poäng som ett rimligt resultat.