Geocaching är som ett gift

Jag har blivit frälst i geocaching. Den 26:e augusti letade jag upp min första geocache och efter det har jag hittat ytterligare 19 st och dessutom placerat ut min första geocache. Blev riktigt glad när jag fick mail från en  reviewers som godkänt och publicerat den. Min cache heter Walls#1

Idag blev det en sväng till Ullared och Gekås där jag bland annat köpte lite småprylar, faktiskt en del prylar som jag ska göra två nya geocache av. Efter shoppingen bestämde jag mig för att försöka leta upp några burkar. Det fanns faktiskt några runt omkring och jag bestämde mig för att leta upp två stycken. Den första hittade jag rätt lätt och den hade bra koordinater. Sedan begav jag mig efter den andra som skulle ligga högt upp på en ”kulle/berg”.

Till mitt stora förtret besteg jag först fel berg så det vara bara att lomma ner igen och bege sig till den andra ”kullen”. Efter en något mödosam klättring lyckades jag logga cachen. På vägen hem stannade jag till på en plats där jag sökte upp och hittade en geocach i skogen.

Besök hos farsan och restaurang Oskar i Sundsvall

Nu har jag varit hemma hos farsan och Anna-Lena i Hallsta i fyra dagar. Vi har hunnit med att fiska vid två tillfällen, tyvärr har vi bara fått en fisk och den drog jag upp. Har även åkt runt i Alby och visat barnen där jag växte upp. Trist att se sitt föräldrahem förfalla. Tydligen har familjen som äger huset övergett det och flyttat tillbaka till Österrike.

Blev lite besviken när jag åkte runt och tittade i Alby. Det ser lite ”övergivet” ut med träd som fallit som man inte tagit tillrätta på. Dessutom ligger det fula sten- och grushögar lite överallt. Det värsta är dock de hus som rivits inne i samhället och att man inte gjort nåt åt miljön runt omkring. Men nu låter det som att man planerar att fixa ett grönområde där med grillplats, bänkar och annat. Det låter jättebra.

I lördags åkte jag med systrarna Huss, Linda och Carina, till Sundsvall och partade på Oskar. Det var jäkligt länge sedan jag var ute i Sundsvall och jag hade skitkul. Det var mest vitmössor ute eftersom det var studenttider men vi smalt in jäkligt bra bland de unga tupparna och hönorna.

Tiden går verkligen snabbt och det är inte många dagar kvar innan vi åker tillbaka hem till Varberg. Ikväll kommer Madde hit från Sollefteå där hon varit speaker på Agility-SM.

Fröken Ericsson drog igen

Då var det dags igen; Ericsson drog ikväll. Jag hade bestämt mig för att inte koppla lös henne då hon, som många av de som känner oss vet om, har en benägenhet att DRA! Likt förbannat kopplar jag lös henne då jag ville vara säker på att hon skulle gå och bajsa. Jag vände henne ryggen – några sekunder – och när jag vänder mig om igen är hon borta. Inte allt för långt bort hör jag henne skälla men ljuden blir allt svagare. Jävla hund! Jag stod en bra stund och ropade, visslade och blev rätt irriterad men sedan valde jag att gå hem med de andra hundarna då Ericsson lät som om hon var en mil borta – djupt inne i smålands djupa skogar. Vi var fast övertygade om att ”nu är hon borta för alltid!” Hon kan bara inte hitta hem eftersom vi endast bott här i knappt en vecka.

Just när Madde var på väg ut för att leta efter Ericsson tyckte jag mig höra ett ljud. Och vem tror ni inte det är som står utanför dörren! Man kan inte annat än le åt denna JÄVLA hund. Hur Ericsson hittade hem är ett mysterium. Det regnade som fan ute men hon har väl ett himla känslig nos – fröken Ericsson.